Temperatur
På Wikitravels guide över Sverige kan man bland annat läsa följande under rubriken "Sweden - a country of numbers":
Before going outdoors, Swedes check air temperature, and before bathing in open water, they check water temperature. Many Swedes also own barometers, hygrometers and rain gauges to support the eternal conversation about weather with statistics.
Japanerna fungerar inte riktigt likadant. Vid en väderrapport här är huvudsaken att man får reda på hur stor risk för nederbörd det är. Temperaturen spelar mindre roll. Ett bra exempel är den japanska morgontidningen som jag får varje morgon. Under dagens väder kan man se temperatur och hur stor risk det är för regn eller snö, men för den kommande veckans väder finns det aldrig några temperaturer angivna. Det enda som man får reda på är om det blir sol, moln eller nederbörd, och hur stor risken för regn eller snö är.
Själv gillar jag att hålla koll på temperaturen, men det visar väl bara vilken renodlad svensk jag är egentligen.
Höjden av onyttighet
Melonpan är ju inte tillräckligt onyttigt som det är liksom. Nej nej, jag vet, vi stoppar grädde i också!

Kitano Tenmangu
Nu går vi tillbaka i tiden någon vecka! Det var väl lite meningen att Q skulle lägga upp de här bilderna egentligen, men så åkte han hem till Sverige och så var det visst bara jag som hade bilderna sedan. Så kan det gå, men här kommer bilderna i alla fall. Kitano Tenmangu är en helgedom i Kyoto som verkligen rekommenderas. Den är väldigt vacker (speciellt när plommonträden står i blom), och en gång i månaden kan man gå på stor loppmarknad där.

Kan man ogilla rosa blommor?

Q fick ett kanderat äpple.

En gymnastiserande äldre man.

En brud med obehagligt fula skor.




Vi åt kanderade jordgubbar också. Hjälpe mig så saftiga och goda de var!

En kille med hyfsat många ägg.
En promenad till sjön
Tog en promenad till sjön i dag. Det finns en äldre man som verkar gå dit ganska ofta. Jag har stött på honom ett antal gånger och blir alltid lika glad när jag hör att han är där. För man hör honom innan man ser honom. Han sitter alltid på en bänk med utsikt över sjön och spelar flöjt. Att kunna sätta sig på en bänk i närheten och bara titta ut över sjön samtidigt som man hör flöjtspelandet i bakgrunden är den absolut bästa form av avslappning och meditation man kan få, och det är helt gratis. Jag älskar den mannen.

Den underbare flöjtmannen.

"Körsbärsblomsskogen" - Undrar hur det ser ut här om ett par dagar. Hoppas, hoppas.

En av många motionerande pensionärer man slår följe med när man väljer att promenera runt sjön.

Det är ett hyfsat maffigt berg som reser sig i bakgrunden. Vackert som alltid, kära Kyoto.

Slutligen bjuder jag på en bild som hänger på väggen i uppehållsrummet där jag bor.
Jag firar också påsk
Tack så himla mycket ska du ha Sandra! Asiaterna hade lite svårt att förstå varför vi har behov av att äga godis som ser ut som ägg, men när de väl hade provat och de insåg att äggen faktiskt innehöll choklad var det bara glada miner här i huset.
"Men hur äter man den här då? Hela? Som den är? ... Men, men! Det ser ju ut precis som ett fågelägg men den innehåller choklad!"

Lära sig språk med Nintendo DS
Nintendo DS är en bra liten maskin. Inte nog med att man kan spela en massa trevliga spel för underhållnings skull på den, tack vare diverse fiffig mjukvara kan den dessutom fungera som ett bra hjälpmedel vid inlärning av det japanska språket. Det är en mindre djungel där ute på marknaden vad gäller inlärningshjälpmedel till DS så det är inte alltid helt lätt att välja vad man ska köpa. Här är två stycken som jag har plockat upp:
財団法人日本漢字能力検定公認:漢検DS - Zaidanhoujin Nippon Kanji Nouryoku Kentei Kounin: KanKen DS

KanKen DS handlar i grund och botten om Kanji-träning, på alla sätt och vis. Det handlar om att skriva kanjitecken, veta hur man uttalar dem eller i vilken ordning strecken ska dras. Spelet är uppdelat i kyuus, olika nivåer. På varje kyuu kan man välja att göra en challenge för att testa om man kan sin kyuu, eller så väljer man helt enkelt att utan press träna på olika delar av det man senare sätts på prov på, eller så kan man träna med hjälp av olika minispel. Jag tycker att minspelen är nästintill värdelösa och inte ett dugg pedagogiska på något vis. Gör du ett fel säger spelet "BÖÖÖR", och du får inte reda på vad rätt svar är. Du vet bara att du har fel. De är inte roliga heller för den delen.
Är man utlänning lämpar sig spelet dessutom inte för absoluta nybörjare av språket och man måste i princip äga ett lexikon sedan tidigare för att faktiskt få ut något av spelet och för att kunna lära sig något. Varje gång jag väl sätter mig ner tillsammans med spelet finner jag dessutom mest att jag tragglar kanjitecken som jag redan kan hyfsat bra. Vill man lära sig kanjitecken effektivt går det inte bara att använda KanKen DS, i alla fall inte om man fungerar som jag gör. KanKen DS får istället ses som ett tillbehör för att sätta de kunskaper man redan har på prov, för att repetera vad man kan, eller för att ta reda på vad man inte kan och behöver plugga mer på. Att lägga några större slantar på det här känns inte helt vettigt, men om man hittar det för en riktigt billig penning så ... kanske.
漢字そのまま楽引辞典 - Kanji Sonomama Rakubiki Jiten

Kanji Sonomama Rakubiki Jiten är, om du redan äger en DS, antagligen det billigaste lexikon som du någonsin kommer att hitta. Det ger dessutom grym valuta för pengarna. Det översätter både från japanska till engelska, engelska till japanska och tack vare DS:ens nedre skärm är det bara att skriva in valfritt kanjitecken för att genast få översättningen på det.
Vem har då nytta av detta? Äger man inget japanskt elektroniskt lexikon sedan tidigare men väl en DS är det ett självklart köp. Man kan nog plocka upp spelet för sådär en 200 kronor, vilket får ses som nästan ingenting i lexikon-sammanhang. På de flesta elektroniska lexikon i dag finns det en tryckkänslig skärm där man kan skriva in kanjitecken med en penna, men om man som jag äger ett lite mer utdaterat lexikon som har ett par år på nacken, men som man ändå villkorslöst älskar hur mycket som helst är det ett otroligt bra och billigt komplement. Även om DS-lexikonet egentligen innehåller mycket av det man behöver tycker jag att det går lite får långsamt för att jag helt och hållet ska vilja ge upp mitt elektroniska lexikon. Så när jag studerar har jag alltid båda två framför mig. DS:en med Kanji Sonomama Rakubiki Jiten för att slå upp kanjitecken, och mitt elektroniska Casio-lexikon för precis allt annat.

Utdaterat men älskat lexikon
Viktigt är dock att påpeka att Kanji Sonomama Rakubiki Jiten är just bara ordböcker; det innehåller inga övningar eller minispel alls. Därför lär man sig ju i princip ingenting med hjälp av enbart den här kassetten, utan den måste självklart kompletteras med annat studiematerial.
Tillbaka till lagomlandet
Sverige hälsade mig välkommen tillbaka med att omsluta mig med kyliga vindar och ett schizofrent väder. Det snöade en fem-sex timmar häromdagen bara för att låta solen städa undan det runt lunch på en timme eller två. Likadant dag två. Välkommen hem, Q.
"Hej då" är en term som suger fiskfjärt så därför försöker jag att inte använda den så ofta. Det är något absolut med termen så jag föredrar "vi ses" eller "hörs". Trots mina små tips och tricks rann tårarna när jag vinkat "vi ses igen" till henne på Kansais flygplats. Cirka fyra månader kvar innan jag får se henne igen och I shit you not när jag säger att det är en lång tid.
Så, Japan... Hur sammanfattar man resorna? Enkelt: Jag vill åka dit igen och räknar med att göra det nästa år. Efter att ha spenderat ett antal veckor där har jag dock lärt mig en del saker som jag känner att jag bara måste dela med mig av. *ahem* Without further ado...
- Folk cyklkar på trottoaren och försöker alltid att köra över dig. Jag har aldrig sett en japan stiga av cykeln för att det är för trångt; de påminner lite om mammor med barnvagnar. Dangerous, so be aware.- Det röks på krogar och restauranger. Vill man inte sitta där det röks (förutsatt att de har en sådan avdelning), kasta in ett "kinen" när man försöker få ett bord. Ett "no smoking" fungerar säkert också.
- Publika toaletter har inte alltid toalettpapper, och detta är något ni vill upptäcka innan ni sätter där med byxorna nerdragna. Oftast säljs det toalettpapper för 100 yen alternativt så kan man använda näsdukar/tissues som det delas ut lite här och var.
- Japan innehar en relativt intressant kultur som är full av motsägelser. Ta tåget till exempel. Folk står på utmärkta punkter på perronger i ett snyggt och prydligt led tills tåget rullar in. När dörrarna öppnas är det armbågarna som gäller. En annan klassiker är att även om folket i sig alltid har brått finns det stunder där man inte skyndar. Mat är en sådan då den i princip alltid äts i lugnan ro (med undantag, förstås). Det anses ohyffsat/är direkt ovanligt att äta på resande fot liksom att dricka. Like I cared ;) Ett hett tips att läsa är diverse guideböcker som finns. Vett och etikett ftw.
- En stark rekommendation är att inte luncha mellan 12:00-13:00. Då verkar i princip hela Japan luncha och även om det är lite charmigt att stå i kö en kvart för maten så är det bara kul en eller två gånger.
Hur som helst, tillbaks till verkligheten. Backlog på spel som ska spelas men just nu tar Crisis Core upp all tid. Hittade bland annat God of War: Chains of Olympus i brevlådan vilket jag är sugen att börja på men det ska inte in till Ystads Allehanda förrän nästa vecka så det får vänta. Nej, spelet jag borde lägga ger mer fokus på är Mistwalkers Lost Odyssey. Någon som har provat det och lyckats spela igenom det en bit? Av det lilla jag har sett är jag långt ifrån övertygad även om både musik (Uematsu är så snuskigt bra) och grafik är beyond fantastiska. Rösterna var lite av en antiklimax och sånt tar hårt på upplevelsen som helhet :/




