Japan minus en Q

Tidigare i dag var det dags att återigen vinka av Q på flygplatsen utanför Osaka. Själv bölade jag ju som vanligt. Vem är överraskad liksom? Men då är det skönt att veta att det i alla fall var sista gången nu, även om man är solo i ungefär fyra månader framöver. Mitt hem och mitt lilla rum står kvar där jag lämnade det och det är något sjukligt skönt att värmen är på g (även om jag kommer att sitta och svära åt hettan och fuktigheten om ett par månader). När jag tänker tillbaka på hur iskallt det var och vad jag gick klädd i i början av januari är det svårt att förstå det. Jag kan nästan bara skratta åt tanken att jag sov med mössa och vantar på, tre lager kläder samt två täcken och en filt. Jag kan skratta ännu mer åt det faktum att jag aldrig kommer att göra det igen. En vinter var okej, men hade jag stannat i landet två vintrar hade jag definitivt tagit mitt pick och pack och flyttat in någon annanstans. Nåväl, tillbaka till verkligheten nu. Det är dags att börja plugga ordentligt inför antagningsproven i början av april och det är dags att ställa om till en normal kost och motionera bort ett par kilo choklad, friterat krimskrams och annat myspys.

Under gårdagen fick jag efter lite övertalning med mig grabben in i en purikura-maskin för att jag skulle få lite Q vs. Japan-minnen kvar och för att Q skulle kunna ta med sig lite Japan hem i fickan.

E: Kom igen, män gör det också.
Q: Nej, jag har sett EN! Och det var en mobbad stackare!

Men som med mycket annat tyckte han ju inte att det var så farligt när det väl var över. Favoriten blev nog följande:

Q kommer att sakna Japan, och Japan kommer att sakna Q.