Konsten att hitta en bra bostad
Det är svårt att förstå att vi är på väg att flytta ifrån Skåne. Fantastiskt vackra Skåne. Men vi har kommit fram till att det nog inte är där som vår framtid bor, så därför är vi på väg därifrån, även om vi fortfarande inte har en aning om när det blir. Det är ledsamt, läskigt, spännande och enormt kul på en och samma gång.
En av de trevligare sakerna med att flytta är att det faktiskt finns lägenheter att välja bland den här gången, till skillnad från när vi flyttade sist. Ändå hade vi riktig bonntur då och fick kolla på den bästa lägenheten i hela världen som första alternativ. Hur jag ska klara mig utan min tvättmaskin, mitt stora badrum och mina takfönster är en bra fråga, men förhoppningsvis hittar vi något som kan väga upp detta.
Hur som helst, att det faktiskt nu finns en massa lediga lägenheter hela tiden att kika runt bland gör ju att man kan drömma lite extra. Jag har nämligen gått och blivit planritningsberoende och mina krav och drömmar på min nya lägenhet blir bara större för var dag som går ungefär. Just nu är vi (läs: E) väldigt sugna på att ha en lägenhet där köket och vardagsrummet är hyfsat integrerade i varandra. Utöver bra läge och allmänt fräsch lya ligger detta väldigt högt upp på önskelistan.
Quincy gillar följande lägenhet:
Då handlar det i och för sig mest om att Quincy är barnsligt inställd på att han vill bo i just det området, i just det huset, med utsikt åt just det hållet. Köket och vardagsrummet är i alla fall nära varandra, men det känns som att de andra rummen hamnar väldigt avskilt. Så, mjaaaee du Quincy. Du får hoppas på att jag är dålig på att läsa av planritningar och att lägenheten faktiskt är hur bra som helst i verkligheten.
I så fall gillar jag nästa lite mer:
Även om det fortfarande är en vägg mellan kök och vardagsrum är det i alla fall ingen dörr mellan dem. Japp, nu börjar det likna något.
Men allra mest gillar jag nog stuket på följande:
Så gott som helt öppet mellan kök och vardagsrum, de andra rummen ligger också nära till hands och är inte bortgömda bakom någon hall någonstans. Och så finns det badkar, yosh!
Finn hundra fel
Jag är en rätt snäll individ. Nej men ärligt talat. Det är väldigt sällan jag blir arg. Det har hänt någon gång på jobbet att blodet börjar koka inombords, men hey, jag är snällheten själv. Snäll, underbar, trevlig, mysig, charmig, social, vänlig, omtänksam, kärleksfull och... Okej, jag överdrev väl lite kanske. Mysig vore väl att ta i.
I måndags slant det till dock. När jag kom hem möttes jag av det här:
För den som är blind kan jag tala om att det är en bild på mitt kök. Mitt och Elins kök, men Elin är inte här så just nu är det mitt kök. Bilden är klickobar för större variant.
Luckorna var borta, allt i lådorna ligger på spisen och över diskbänken. Att påstå att jag var arg är lite av en underdrift. Det är som att säga att Bill Gates har pengar. Hur mycket förtäljer aldrig riktigt historien. Någon hade vackert använt en nyckel och hälsat på. Medan mitt huvud börjar dra igång hjärnverksamheten igen efter en lång dag skiter jag snart i det och blir bara fly förbannad istället.
Tidigare i våras skickade jag in till YstadBostäder att vi ville ha skåpen ommålade. Jag gick igenom alla möjliga scenarion, kanske hade jag slängt en lapp där de meddelar att de kommer på besök eller liknande. Nej, jag var säker på min sak, min post går jag alltid igenom. (Ni som skickar beundrarpost kan alltså fortsätta göra det, no worries för jag läser allt. Förutom Kronofogden. Era "beundrarmejl" läser jag inte, så försök inte.) Jag ringer mamma för att berätta vad som har hänt (den första som skrattar får sig en smäll - Cribba, jag ser dig.) som givetvis tror att jag har slängt lappen. Pappa likadant. Hallå!? Får tips om att säga tjaba till grannen så jag kutar ner och plingar på. Vad är hon upprörd över om inte det faktum att hantverkarna inte har varit inne och hämtat hennes skåp och lådor?
HUR går man in i fel hus? Hon hade ringt dagarna innan och beställt dem. Hon bor på XXA och jag på XXB. Hon heter *beep* (ett väldigt svenskt efternamn på TVÅ bokstäver) och jag heter Weimerbo. Jag är kille, hon är tjej. Kvinna. Dam. Jaja, vad ni nu är. Man tycker att någon klocka borde ha ringt när de klev in i lägenheten och ingenting var nerskruvat eller borttaget. Nädå. Om inte annat kanske NAMNSKYLTARNA PÅ DÖRRARNA BORDE HA VARIT EN LEDTRÅD?!
Dagen därpå ringer tomtarna från Skurups Måleri och ber om ursäkt. Jag hade laddat upp med en redig utskällning till YstadBostäder men allt bara dog när de förklarade vad som hänt och att de bad om ursäkt. Sån wuss jag är.
Men sån är jag. Snäll, underbar, trevlig, mysig, charmig, social, vänlig, omtänksam, kärleksfull och... Okej, jag överdrev väl lite igen. Mysig vore ju faktiskt att ta i.
Konsert i Honen-in
Veckan som har varit har nog varit den värsta sedan jag kom hit. För mycket åtaganden hit och dit kombinerat med tentor, vanligt plugg, dålig diciplin, dålig planering och ett psyke där allt måste vara perfekt leder till magproblem. Det är en ganska enkel ekvation egentligen, men ändå ramlar man dit gång på gång. Men nu så. I kväll och i morgon känner jag mig ganska psykiskt ledig så livet leker igen!
Större delen av söndagen spenderades tillsammans med en hel hög japanska mammor och ett par tjejer från mitt boende på Honen-in, en otroligt vacker plats. Där fick jag sedan min första ormincident för i år. När jag var i Japan första gången träffade jag alldeles för många av dessa hemska varelser, vilket i princip ledde till att jag vägrade gå till mataffären ensam. Förhoppningsvis ska det gå bättre den här gången. Dels bor jag inte uppe på ett berg ute i bambuskogen, dels är det närmare till mataffären här. Men några utflykter på egen hand ut i bergen eller skogen från och med nu, nix pix.
Här sitter vi och gör iordning en massa koto-instrument som folk fick testa själva efter konserten.
Min första orm för i år. Tack gode gud så var det på bra avstånd.
Vissa tyckte att det var betydligt mer intressant än vad jag gjorde. "Åååh, jag önskar att den kunde komma ner så att jag kan klappa den och få ett kort med mig och den på samma bild!"
Det var nog ungefär här som bananincidenten uppstod.
Snirklig smal väg och en massa bambu. Inte konstigt att det finns ormar i närheten.
Shakuhachi.
En riktigt skillad kvinna spelade koto.
Och shamisen.
En mycket söt och snäll lärarinna.
Utsikten från te-rummet.
De svenska bananerna
Jag har besökt Honen-in i dag. Ett mycket vackert tempel i östra Kyoto som det var första gången jag besökte, och det var väl på tiden. Vi hjälpte till att arrangera en konsert där för utländska studenter och tjoho tjohej, men mer om det och lite bilder senare. För mycket jag borde göra nu! Istället blir det bara en kort berättelse om bananincidenten.
Efter att ha burit saker hit och dit och fram och tillbaka slår jag mig ner tillsammans med min kinesiska boendekamrat Pei på tatamimattorna. Vi sitter och blickar ut över trädgården som vanligtvis inte är öppen för allmänheten och bara njuter av tystnaden och det fantastiskt sköna vädret. Hon öppnar sedan plötsligt munnen och säger:
- Jag visste inte att det fanns bananer i Sverige.
E: Jo, klart det finns. Vi importerar ju från andra länder.
- Ja, men jag visste ju inte att det växer bananer i Sverige.
E: Say what?
- Ja men på vissa bananer hos Fresco står det ju att de är från Sverige?
Då slår det mig vad det hela antagligen handlar om och jag brister genast ut i skratt. Ibland finns det en speciell sorts bananer i mataffären som de kallar för "sweetio bananas". Min älskade kinesiska vän kan nästan inte ett ord engelska och har ingen aning om vad "sweet" betyder, och är alltid allmänt förvirrad av alla lånord som japanskan skriver med sitt katakana-alfabet. Så スウィーティオ blev スウェーデン i hennes huvud. Sötast i dag, och ämnet som både hon och jag har skrattat åt mest i dag.
Pythagora’s Switch
Japan är ett land rikt på myket, däribland tv-shower. Bortsett från alla sköna gameshower har vi ett barnprogram som heter Pythagora's Switch.
Blandat med enkla språkövningar, häftiga hinderbanor för kulor (någon som är mer allmänbildad än mig vet säkert vad det kallas) och algohrithm-marsch med ninja är detta en klassiker i Japan såväl som utanför :) Nedan är bara en kort snutt men jag känner att jag måste visa den. För hela avsnitt får ni bege er till Dattebayo och ladda hem dem via bittorrent.
En snabbis på Maxi med Marcus
Jag och Marcus rörde oss ner tll Maxi för att handla lunch. Underbart, klockan är strax över 12 och det är en fredag. Det är inte som om affären är tom direkt. Till råga på allt ska alla Sveriges pensionärer över 70 handla samtidigt som oss andra. De är alltid där när jag är där. Det slår aldrig fel.
Jag och Marcus plockar fort det vi ska ha sen iväg till kassan. Vi tar den tveklöst kortaste kön och ställer oss där, glada i hågen att det gick så fort. Sen slår verkligheten ner över oss och att jag tar fel kö är lika självklart som att himlen är blå och gräset är grönt.
Något händer med kvinnan som handlar längst fram. Strul med betalningen, det blir inte jämt eller något sånt. Minuterna går. Det blir en klart jobbigare stämning i kön men kassörskan är iskall. Till slut är problemet utrett och nästa man på tur är någon kotte som tänkte köpa en hink/kanna. Blå, stor sak. Priset visar sig vara 25 kr men nej, det var ju på tok för dyrt. Usch, Ica är en dyr affär, bla bla. gnäll och whine, whine och gnäll. Stick då och låt oss som vill handla få handla, pucko. Nästa människa går fort (praise the lord) men sen kommer vi till två fjantar. Båda är flertalet cm längre än mig, den ena pinsmal och den andra lite... Rund är ett beskrivande ord. Hans datorväska är stor som en tvåvåningskåk och det var ju ett under att ingen fick hjärnskakning när han slängde runt den. Är övertygad om att han och hans kompis bor i deras föräldrars källare, de saknar pubis på pungen och de har en affisch från Star Wars med prinsessan Leia i taket. They are a bunch of lonely fuckers och jag tycker nästan synd om dem. Nästan.
Två läsk och en en Icas wa(f)fer rullas fram. Farten har börjat igen i kön, kassörskan börjar slappna av och kön likaså. Tills den runda killen får för sig att öppna käften.
- Ni har stavat fel på wafer. Det är med två "f".
No way. Är du seriös med mig människa?
Blicken kassörskan ger honom är priceless. Den gränsar från "Är du dum i huvudet" till "hur gammal är du egentligen" och sedan "vill du dö?". Hon är grejt, säger bara det.
- Ja, jag har jobbat med sånt, jag vet hur det stavas.
- Hörde du Marcus?
- Ja.
- Han har jobbat med sånt.
- Träffad av intressepil, svarar Marcus och himlar med ögonen.- Det är inte jag som har skrivit det kontrar hon med medan hon tar emot pengarna.
- Nej, men du kanske kan påpeka det svarar han fullt seriöst.Om min knytnäve skulle säga tjaba till det fejs skulle du inte ens vara medveten om när hon påpekade det.
Blicken är tillbaka medan hon ger honom växel.
- Mhm.
Det mumlas bakom oss och jag kollar på Marcus.
- Ska vi slå ner honom?
- Är det värt det?
- Hur många år ger mord?
- Upp till en sex år va?
Needless to say, vi dissade idén.
Det är sjukt när det tar över 20 minuter att handla på Ica och affären ligger precis runt hörnet.
Åh, dessa ljuvliga exotiska frukter
I dag har jag för första gången i mitt liv ätit tamarindfrukt. I thailändsk godisform dock, men alltid något.
Smaken är sur, söt, salt, syrlig och spicy på en och samma gång, och även om smaken påminner till stor del om Q's favoritgodisar så lämnar dessa thailändska godisar en brännande känsla på tungan som de andra inte gör. Nu vet jag vad jag ska frossa i om jag besöker Thailand någon gång.
I dag är det fredag, och det känns på min mage att det har varit en stressig vecka samt att helgen kommer att bli ännu värre. I morgon är det lördag och jag kommer att befinna mig på universitetet så gott som hela dagen. Varför det då? Jo, när det i början av månaden var Golden Week fick vi ledigt i två dagar. Eller ledigt och ledigt, det beror verkligen på hur man ser det, för nu måste vi ta igen dessa två dagar under två lördagar istället. I morgon är en av dessa lördagar och den andra infaller i juni. För det vore ju verkligen alldeles för hemskt att få en dag ledigt på riktigt. Under söndagen arrangerar mitt boende en konsert för utlänningar i Kyoto. Det ska spelas traditionella instrument såsom shakuhachi och koto och det kommer att hålla mig upptagen större delen av dagen. Och på måndag har jag tenta, yay. Jag kan samtidigt informera om att jag lite plågsamt nog närmar mig slutet av Phoenix Wright: Trials and Tribulations, och det hjälper inte min studiediciplin särskilt mycket.
Färskaste kommentarerna:
niklas on Katt i stora lass
ela on Katt i stora lass
Ina (NG+) on Katt i stora lass
Elin on Xboyz ställer till med BFBC2-fest
Kalender
Kategorier
- Av Elin
- Av Q
- Äventyr för smaklökarna
- Örongodis
- Fail!
- Japan
- Japan i bilder
- Livet som Q
- Spel
- Videobloggish
Länkar
- -STR/+CHA
- 88mph.se
- Anna Knutan
- Annasofiaelin
- Arrelius
- Cribba
- Ela
- EmmyZ
- Eurogamer.se
- Familjenspel
- Fouchenette
- Gamingmama
- Lancia
- Lovely Firefly
- Megastorm
- Mitya
- New Game+
- Onlajn {Magasinet}
- Pixelviking
- Pusselbitar
- Rawkstyle
- Spel-Malmer
- Spelgubben
- Spelpappan
- Speltokig.eu
- T. Rydling
- Talinth
- Xbox GamerchiX
- Xboxflickan
- Xboxligt
- Xboyz.se
- Yllet