oktober « 2008 « Ariez.se

30Okt/085

Varför jag avskyr att åka taxi

Tisdagen var en otroligt trevlig kväll som spenderades i Köpenhamn på Disturbeds fantastiska spelning. Ett stort leende sprider sig fortfarande över ansiktet på mig bara jag tänker på det. Men hur som helst, vi skulle hem också, och hemresan slutade med en ganska ofrivillig taxinota på 400 kronor då något tåg hade kört på något och vi inte fick köra längre än till Svågertorp. Klockan var mycket, Q skulle upp väldigt tidigt för att gå till jobbet och om vi inte åkte taxi skulle vi behöva stå och vänta först ute i kylan på en buss och sen väldigt länge i Malmö. Nej, det var inte riktigt ett alternativ, och jag skulle än en gång bli påmind om varför jag avskyr att åka taxi i Sverige.

- Om man är taxichaufför verkar det tydligen vara valfritt om man vill använda bilbälte eller ej. (Likaså om man är busschaufför hos Skånetrafiken, men det är en senare historia)

- De kör som idioter och som det brann i röven på dem. Jag förstår att det måste vara ett riktigt skitjobb att vara taxichaffis och att man måste hålla tempo för att kunna tjäna några pengar, men det ger en inte mer rätt att bryta mot några hastighetsbegränsningar för det. Faktum är att ett av mina större nöjen här i livet är att söla lite extra framför taxibilar vid övergångsställen. De verkar sällan ha en tanke om att bromsa in, än mindre stanna, men när man kastar sig ut lite fint i vägen har de inte så mycket till val, och om man är lite extra seg över vägen kan man känna ilskan stråla ut genom bilen. Så om jag någon gång blir överkörd kommer det antagligen att vara av en taxi. Men då har det varit för ett gott syfte i alla fall.

- De ska ofta prata om värdelösa saker och jag hör aldrig vad de säger. Radion är alltid på, bilen dundrar på i hundranittio och taxichauffören mumlar något där framme. Jag hör dåligt som det är liksom. Hur ska jag fatta vad han säger? Det blir alltid det obligatoriska "Ja, mmm, ja, mhm, instämmer". Det brukar funka. I onsdags var det något om tåg som inte gick, två andra taxibilar, köra genom stan, Q och jag. Vi fattar fortfarande inte vad det handlade om.

- Det kostar rövmycket och är högst icke miljövänligt, men ibland har man tyvärr inte så mycket val.

Postat i: Av Elin 5 Kommentarer

26Okt/082

Det härliga 80-talet

Det var kanske inte bättre förr men stundtals var det sjukt bra. Nedanstående nostalgitripp gör mig alldeles tårögd.

Postat i: Av Q 2 Kommentarer

24Okt/086

Born to run

Jag är ingen löpare även om jag älskar den adrenalinkick som infinner sig då ens sista krafter går åt till att ta de där sista stegen. Mitt personliga rekord är sex km på ~34 minuter. Inget jättehäftigt men jag är otroligt nöjd. Galet nöjd. Efter att flytten gjordes försvann delar av träningen tillfälligt men nu är den tillbaks på tapeten och mitt nuvarande tolvveckors-schema innebär att jag rör på mig sex gånger i veckan, varav kondition är två utan de sex passen.

Det var förra lördagen som Mitya frågade om jag ville med och springa i Lunds backar. Jag är inte mycket för att springa utomhus men med allt annat jag hittar på, varför inte? Sagt och gjort, dagen därpå runt lunchtid är det dags till att springa utomhus och med någon annan (!). Det var första gången för mig. Jag hoppades att Mitya skulle vara försiktig. ;)

Karln sprang otroligt sakta till en början. Löjligt sakta. Tant Greta, 99 år med sin permobil hade kört fortare än oss och det på ettans växel. No, I am not shitting you, friends. Jag ville rycka iväg som ett spjut, aber nicht, Mitya sätter farten och jag lyder snällt. Sån äcklig amatör jag visas vara. Fyra, fem backar senare och min andning börjar bli osammanhängande. Jag ångrade nå' otroligt mycket att jag inte åt en vettig frukost. Stegen börjar bli duktig krävande, det blir svårt att få fäste på det blöta gräset och den stundtals leriga ytan. Mityas löpsteg är fokuserade, erfarna. Till slut övergår kroppens protester ens förstånd och jag sjunker ner på alla fyra i det våta gräset.

Ovanstående hände i söndags. Nästa backträningen var i onsdags. Då man vet vad som väntar sig skärper man sig med det mentala och den här gången äter jag innan. Stupid is as stupid does och jag tänker inte klanta mig igen. Vid löpningen sedan ber jag Mitya att ta samma väg, och visst går det bättre. Sjukt mycket bättre. Plötsligt viker han av från spåret vi sprang sist, vänder sig mot mig och säger att det blir en liten twist. Vadå twist? Här ska vi inte ha någon twist!? Hallå!?!? Det logiska med när man springer i backar är att om man en stund springer neråt så innebär det säkerligen att man strax springer väldigt mycket uppåt. Rätt enkel logik och den gällde även nu. Två feta uppförsbackar på rad och Mitya tog för en gångs skull i och spurtade upp. Självklart gör man ett tappert försök men sen gör sig resten av kroppen påmind att den också ska med upp och det går inte riktigt så härligt fort som det går för honom. Men det går, och det betyder för stunden mer än någonting annat.

På toppen av den backe vi står visar sig utsikten vara något extra. Ett sagolikt Lund breder ut sig under oss, badande i solnedgångens röda färger. Ljuset sveper över parken vi befinner oss i och effekten det har på höstlöven som inom någon dag eller två kommer att falla till marken är närmast magisk. Galet vackert. Vi fortsätter en bit till innan vi avslutar, och det behöver inte sägas att jag är grymt laddad inför nästa etapp, mhm? Sunday it is.

Postat i: Av Q 6 Kommentarer

24Okt/080

Have you heard the news?

Bad things come in twos.

Wanted ftw. Hjärndöd action men satans vad bra det var. Tangentbordsscenen gör det alldeles trångt i byxorna.

Postat i: Av Q Inga kommentarer

23Okt/082

En säker död?

Vadå lose all the weight? Är man inte rätt död efter det? Bra sätt att behålla kunderna på ^_^

Postat i: Av Q 2 Kommentarer

21Okt/083

Tv-spelsfilmer når game over?

Jag begriper mig inte riktigt på Strage och hans artikel, "'Game over' närmar sig för tv-spelsfilmerna". Jag får känslan av att han försöker att kritisera tv-spel som basformat för film, samtidigt som att han inte riktigt vet exakt vad det är han ska kritisera. När han inte vet vad det är han ska peka på vänder han sig till den brittiska kritikern Mark Kermode och instämmer helt i vad han hävdar, att det är omöjligt att göra bra filmer baserade på tv-spel. Grundargumentet är att tv-spel är för banala, att allt handlar om att huvudpersonen ska ta sig vidare, samla poäng, komma till nästa nivå. Vad svårt det måste vara att vara filmkritiker nu för tiden, va? Hah.

Jag håller uppenbarligen inte med. Många av dagens tv-spelsfilmer suger, men nog tar Hollywood den enkla vägen ut också. Allt vi ser är actionfilmer. Ytliga actionfilmer till råga på allt, den värsta sorten. Det känns mer som att projekten de vill åt är de som ger snabba pengar än en seriöst möjlighet till att visa att tv-spel som basformat faktiskt också kan. Fine, det är så världen fungerar, men skyll inte på tv-spelen för det.

Nä, skyll på Uwe Boll. Kasta bajs på inkompetens som Paul WS. Anderson för han är full av det. Skyll på att filmbolagen inte tar ut svängarna. Gör något nytt med det material som finns, för det finns en hel del. Den typen av spel du nämner, att ta sig från A till B och räkna poäng var aktuellt 1985 i Tetris. Vi har kommit så mycket längre nu. Idag berättas det historier, spelen har musik som rivaliserar Hollywood-produktioner (heck, det är Hollywood som bidrar med den), det finns mångsidiga karaktärer med djup i storslagna historier som kan nå episka proportioner. För att riktigt bra filmer ska komma måste nog filmkritiker som filmskapare förstå vad det är de baserar sina filmer på, och förstå vad det är de ska se.

Att sedan påstå att tv-spelsfilmerna är på väg mot en slags "game over" är rent svammel. Filmen Warcraft med Legendary Pictures (300, The Dark Knight) bakom sig eller Prince of Persia med überproducenten Jerry Bruckheimer borde bägge två bli ena fina kioskvältare, även om de släpps 2009/2010.

PS. För det första, inget Resident Evil-spel erbjuder splatteraction som till exempel Dead Rising. Att ens ta fram kniven och ge sig på zombies leder i nio av tio fall till säker död. Och för det andra, vem f*n spelar Resident Evil med joystick? DS.

Strage, det är med ett leende på läpparna jag säger att din artikel är skit. Så pass kass är den att jag var tvungen att skriva den här sketna bloggposten. Grattis, du har blivit månadens nabb.

Postat i: Av Q, Spel 3 Kommentarer

21Okt/082

Fuck you, Fable

Fable 2 låg i brevlådan och Elin tokspelar för recension. Vid öppnande av skattkista dyker nedanstående upp på skärmen.

Go to www.fable2.com for information on how to access the gold and items your heroic ancestors left behind..

Det där känns riktigt, riktigt onödigt. Fuck you, Fable. Ha med sån info i spelet på ett lättöverskådligt sätt istället.

Postat i: Av Q, Spel 2 Kommentarer

21Okt/081

Kaos

Fable 2, Dead Space, Fallout 3, Little Big Adventure, Gears of War 2, Mirror's Edge, allt och lite till på en och samma gång. Hur i hela fridens namn ska det finnas tid till det här? Lost Odyssey har jag fortfarande inte tagit mig igenom heller och det behöver jag spela innan det dammar igen på hyllan och jag aldrig tar upp det igen. Kaos är vad det är och kommer att bli.

Det är inte lätt att ha ett liv och fritidsintressen samtidigt när varje dag ser ut ungefär så här:

- Frukostera tillsammans med DN.
- Översätta.
- Diska, handla, tvätta och allt annat sånt där kul.
- Sitta på föreläsningar.
- Plugga.
- Träna.
- Äta.
- Sjunka ner död i soffan runt 20.30.

Och då är jag ändå tidsmässigt bortskämd om jag jämför med hur många andra har det. Hur gör folk? Det kommer att bli en galen höst det här.

Postat i: Av Elin, Spel 1 kommentar

20Okt/083

One Piece på väggen

Vi äntligen fått upp vår fina One Piece-tavla på väggen och tack vare den blir jag nu alltid lite barnsligt varm i själen varje gång jag kliver in genom ytterdörren.