Den fulsnygga drömmen

Lite i hemlighet sådär har jag alltid trånat efter en rosa handkontroll till Xboxen. Många spyr galla över dem och tycker att de är det fulaste som de har sett men jag tycker ändå att de är lite fulsnygga och har alltid blivit lite pirrig i magen när jag har sett dem.

Men vi har alltid haft handkontroller hemma så vi har klarat oss, och därför har jag aldrig haft någon vidare tanke på att faktiskt köpa en. Att slösa pengar på onödiga saker är ingen hobby jag har. Sedan är det på något vis lite charmigt att ha en handkontroll som är nött efter ens eget spelande (= frenetiskt paniktryckande i mitt eget fall).

Men så i går så gick min dröm mycket oväntat i uppfyllelse. Numera har jag kvarterets läckraste handkontroll! Det är tur att det finns män som vet vad kvinnor faktiskt vill ha. Umm, try not to mind the gosedjur förresten.

Föräldrarna lyssnar på Orvar

Den alltid så fantastiske Orvar Säfström har en krönika i Sydsvenskan i dag - "Min son - level 80 Orc Hunter". Han diskuterar lite om det faktum att det är väldigt självklart för alla föräldrar att stå vid sidan av fotbollsplanen och skrika och heja på sina barn, men att det helt plötsligt inte är lika självklart när det kommer till dator- eller tv-spel, även om ambition och prestation kan vara inblandat även där. Han jämför en situation då hans sons klasskompis nådde maxlevel i World of Warcraft 11 år gammal.

Att nå den högsta leveln i WoW tar mycket lång tid och kräver ett målmedvetet spelande.

Det kan jämföras med ett magistermärke i simning eller ett färgglatt bälte i karate. Det är hur som helst en synnerligen stor bedrift för en 11-åring och det faktum att hela spelet är på engelska förminskar inte den bragden.

Vuxenvärlden kring pojken reagerade på ett mycket förutsägbart sätt, det vill säga inte alls. Hade han tagit brons i skolorienteringen eller sjungit i en talangtävling hade mostrar och fastrar säkert ringt och gratulerat, nu hände ingenting. Vi gjorde vad vi kunde och höll ett tårtkalas för honom hemma hos oss.

Här skulle det vara lätt att dra till med något som "Åh, vilken farsa! Tårtkalas när man är bra på tv- eller datorspel liksom!", men nej. Istället vill jag uppmärksamma några av de kommentarer som Orvar har fått på sin krönika. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin har sett något liknande.

"På pricken
Jag kan bara le när jag läser texten. Min dotter spelar WoW och trots att jag förstått att hon är duktig på det har jag bara gnällt och grymtat om att hon borde läsa böcker eller spela ett instrument. Imorgon ska jag fråga om jag får sitta med och titta på när hon spelar istället."

"WOW!
Tack för mycket tänkvärda ord! Från en mamma, som inte fattar nå´t, men som har en son, som spelar WoW. Jag ska provspela och lovar att ordna tårtkalas!"

Jag tror att kommentarerna talar sitt tydliga språk. Ingen kan påverka på samma sätt som Orvar.

Jag tycker väldigt mycket om Q …

... men det är så sköööööööönt när han åker bort!

Hushållets manliga hälft har susat iväg på en snabbvisist till Stockholm och för mig innebär detta att jag ska:

- Njuta av ostört och effektivt arbete framför datorn ända tills min hjärna väljer att ge upp.
- Köpa en stor godispåse med extremt gott samvete för att jag har tränat så duktigt.
- När hjärnan gett upp framför datorn, hälla upp godiset i en skål, slänga mig i soffan, dra en filt över mig, slå på Xboxen och hoppas att jag finner någon trevlig själ som vill spela med mig tills det är dags att sova.

Upprepa ungefär samma sak i tre dagar.

Mer om spel på bibliotek

Är man sugen på att veta om det finns något bibliotek i ens närhet där man kan låna tv-spel ska man besöka Spelbiblioteket som har en lista på bibliotek i Sverige som lånar ut spel. I skrivande stund finns 24 olika bibliotek listade så chansen att man har ett i närheten är faktiskt ganska stor. Till och med lilla Deje i mitt kära Värmland finns med. Då måste det finnas hopp för mänskligheten ändå.