En oslipad diamant

Ett av de tveklöst mest charmiga spelen på år och dagar är Dragon Quest V: Hand of the Heavenly Bride. Ett rollspel av den gamla skolan i "nygjord" verison till DS ger oss ett av SNES-erans mest kompetenta rollspel, där en relativt enkel men engagerande handling står som bas för många, många speltimmar. Allt eftersom går Hand of the Heavenly Bride från att vara ett spel som är riktigt bra till ett som har det där lilla extra. Det där spelet som får stå längt fram i spelhyllan, eller det där spelet man nämner i samma veva som FFVI, Lufia II och Chrono Trigger när man ska börja rabbla upp världens bästa rollspel.

För det är verkligen fantastiskt bra. Om det är den palettbaserade grafiken med de pigga färgerna, karaktärerna som allting centrerar kring och då speciellt spelets hjälte, eller det hyfsat djupa spelupplägget med slumpbaserade strider och monsterfångande så är det fantastiskt. I slutändan är få av spelets delar unika - med 10+ år på nacken är det inte väntat heller - men fantastiskt välgjorda. Spelmomten känns aldrig ytliga utan bastanta och det finns mycket att ta av. Det som imponerar blir helt enkelt den välgjorda grund spelet står på, och liksom som hos Chrono Trigger och FFVI, har det visat sig åldras med värdighet.

För alla rollspelsfantaster där ute som har en DS - Dragon Quest V: Hand of the Heavenly Bride är ingenting annat än en liten vinnare, en guldklimp från en svunnen tid och som garanterat är värd att vistas i din spelhylla.

Relaterade poster:

1. Blue Dragon är orättvist
2. Ett par små ord om Red Dead Redemption