I väntan på mars
Q och jag har hunnit börja lite på Army of Two: TFD nu. Vi gillar det faktiskt och tycker att förbättringar har gjorts på ställen där det verkligen behövdes. Kontrollen känns inte lika klumpig den här gången och det är helt enkelt en ganska trevlig co-op-upplevelse. Mycket glada miner, minst lika mycket sura miner, lite slagsmål, skrik och så. Ja, allt som krävs med andra ord. Om någon i hemlighet hade filmat en av våra spelsessioner hade det nog kunnat bli en riktig Youtube-klassiker.
Q och E, och jag tycker självklart att min mask är mest überawesome och skräckinjagande
Och det bästa av allt just nu: 360-demot på Battlefield: Bad Company 2 så klart! Egentligen var ju PS3-betan bättre på så många sätt. I demot kommer man aldrig att gå upp i level längre än till level 2 eftersom man behöver typ 4 miljoner poäng för att komma till level 3, och antalet saker som man kan låsa upp är självklart också väldigt mycket mer begränsat än i betan. Men 360-demot vinner ändå alla gånger med hästlängder. Varför det då?
Jo, 1. för att man har så många fler vänner på 360, för att de också spelar demot och för att det är så mycket lättare och smidigare att spela med sina vänner på 360 än på PS3. Och 2. för att handkontrollen är bekvämare och styrningen med andra ord mycket bättre. Jag vet ärligt talat inte om demot gör väntan efter mars lättare eller svårare. Jag tror att vi utan problem kommer att kunna sitta och spela demot i en hel månad men eftersom vi har så fruktansvärt roligt varenda gång är det samtidigt en riktigt plågsam väntan efter hela spelet. Det kommer att bli bra som sjutton det här. Om fyra och en halv vecka.
Jag har gjort bort mig
Jag köpte Big Pack till Trials HD i går. Extramaterial med en massa nya och fina banor. Var laddad och kände att nu banne mig ska jag ta upp Trials-spelandet igen och klämma så mycket banrekord som jag bara kan (trots att mina färdigheter på motorcykel ändå är ganska begränsade).
Och efter cirka två och en halv minut hade jag hunnit ångra mig rejält.
Frustrationen! Jag älskar ju Trials HD men jag avskyr det samtidigt minst lika mycket (hur det nu går ihop, men det gör det!). Men nu är det redan kört, det är för sent, och jag kommer den närmaste veckan antagligen gå runt och vara Trials-förbannad under majoriteten av dygnets timmar. Alla är förvarnade.
På tal om att göra bort sig (även om det inte var direkt mitt fel) så lyckades jag förvandla badrummet till swimmingpool i förrgår. Kallt utomhus är lika med bra läge för varmt bad och en bok på det, och så blev det.
Till slut inser jag att det är dags att gå upp om jag ska hinna laga mat innan jag springer iväg och tränar. Så jag drar proppen och ligger kvar någon minut och samlar kraft för att resa på mig. Ska kolla till handduken jag lagt på golvet och inser ganska snart att den ligger och flyter i vatten. "Eh, vänta nu." Och det gör mattan också. Och det är vatten ända bort till tröskeln. En ensam tanke inombords:
"Helvete!"
I med proppen fort som tusan! Upp med hadduken, upp med mattan. Plaskar i vattnet försöker sopa ner vattnet mot golvbrunnen och inser tack och lov snart att vattnet faktiskt börjar försvinna. Nu är problemet helt löst, men jag har varit med om spännande saker så att jag står mig i ungefär en månad framöver.
Ytterligare spel på att spela-listan
Q är inte bara rolig, trevlig och allt sånt där, han vinner spel till mig också. Snacka om kap! Angelica ställde till med en tävling som gick ut på att man skulle beskriva sin allra bästa co-op-partner med hjälp av text, bild, film eller annat valfritt medel. Q kammade hem förstaplatsen och ett exemplar av Army of Two: The 40th Day med hjälp av följande text:
- Men Quincy, kan inte du skriva något?
- Alltså, vill du verkligen ha Army of Two?
- Det är alltid kul när vi spelar något tillsammans…Jag är inte helt överens med henne om det. Medan jag och min fru har spelat tillsammans i tid och otid i snart åtta år har vi fortfarande inte kommit till det där stadiet då kan vi läsa och komplettera varandras tankar. Det tenderar ofta till att sluta med en viss frustration där vi hittar gnisslande tänder på den ena sidan och knytnävsslag (jag är givetvis den som blir slagen) på den andra.
Men i slutändan finns det inga andra vi hellre spelar med än just varandra. Och inte skulle det finnas någon annan jag hellre skulle ha vid min rygg i en back-to-back situation än just Eli–
- Men sådär kan du ju inte skriva.
- …
- Det är ju inte ett dugg sant!
- Men–
- Du avskydde back-to-back-sekvenserna i spelet!
- Men älskling, kolla här. Hela poängen med de sekvenserna är att vi ska täcka varandras ryggar, rajt? Du kan inte vända dig om när det blir lugnt på din sida och börja skjuta på mina fiender! Sen blir vi skjutna i ryggarna för att du vänt dig om, och då måste jag vända mig om, och sen blir det bara bös av alltihop. Plötsligt står två vuxna män på skärmen och kramas.
- Jaja, det får väl duga då. Skicka det!
- Lugn och fin nu, jag hittar inte send-knappen… Vänta, kan det här vara den hä–
Undertecknad är mycket stolt! Och med tanke på att sluttexterna rullade i Assassin's Creed 2 i går passar det här alldeles utmärkt. Army of Two var väl ingen höjdare egentligen, även om vi spelade igenom hela, men jag har förhoppningar om att de värsta sakerna ska vara fixade i uppföljaren. Nu får vi snart se hur det har gått!
Zelda vs Satie
Nästa helg händer det bra saker på kultur- och spelfronten på Kafé Kungsgatan i Malmö. Rickard Söderberg och Fredrick Haglund ska framföra klassisk musik i 21 timmar under tiden som de samtidigt gör en genomspelning av The Legend of Zelda: Twilight Princess. Man får komma och gå som man vill under tillställningen, och även gärna skänka en slant eftersom allt som skänks oavkortat går till krisdrabbade Haiti. Grymt initiativ, säger jag!
Ur pressmeddelandet:
Malmö den 30-31 januari: Tenoren Rickard Söderberg och pianisten Fredrick Haglund bjuder in till en annorlunda kulturtillställning där klassisk musik och TV-spel varvas oavbrutet under 21 timmar. Den franska kompositören Eric Satie, i Sverige förmodligen mest känd för att hans musik spelas när testbilden visas på SVT, har skrivit stycket Vexations. Det är ett tema med två enharmoniska förväxlingar som upprepas 4 gånger under ungefär 1½ minut. Detta i sin tur upprepas sedan 840 gånger vilket gör att temas under styckets gång upprepas exat 3360 gånger. Allt som allt tar det ca 21 timmar. Ett musikaliskt Tour de France eller en kulturell installation - hur man nu väljer att se det.
- Förutom att vara musiker är jag och Fredrick Haglund, som de 70-talister vi är, hängivna TVspelsfans, berättar tenoren Rickard Söderberg. Det var under en eftermiddag på Huryle Field i TV-spelsvärlden som vår idé föddes. För något som tar ungefär lika lång tid att varva är ett av världens bästa TV-spel; Zelda Twilight Princess. Vår tanke är att varva mellan att spela Satie vid flygeln, och hålla i remoten för Wii, utan att det blir något avbrott i något av flödena. Nu är ju detta är ju inget man gör bara för skojs skull. För hur härligt det än är med både musik och TV-spel, så lär vi bli galna ett antal gånger under vårt dygn med Satie och Zelda. Vi gör det för de nödställda på Haitis skull.
Under hela spelperioden kommer publiken kunna komma och gå, och Rickard och Fredrick uppmanar alla att skänka tjugo kronor. Dessa pengar kommer oavkortat gå till de nödställda på det krisdrabbade Haiti genom några av de trovärdiga och seriösa organisationerna som arbetar där, tex Läkare utan Gränser. Första tonen kommer spelas och första rupeen kommer grävas upp lördagen den 30 januari, kl 15:00 på Cafe Kungsgatan bakom Konserthuset i Malmö, och avsluta runt lunch söndagen den 31:a. Under denna tid kommer Rickard och Fredrick att nonstop spela pianostycket och TVspelet, och utan att bryta flödet byta plats med varandra var 30:e minut.
För mer information kan man besöka Rickard Söderbergs hemsida, Facebook-eventet för det hela, eller Kafé Kungsgatans hemsida.
Silent Hill-frustrationen
Vi hade väl kanske egentligen tänkt att co-opa något ikväll men på något vänster hamnade vi framför Silent Hill: Shattered Memories till Wii istället. Vi började på det när Xboxen var trasig och i Tyskland och har nog tagit oss i alla fall snart halvvägs in i spelet. Och vi är faktiskt väldigt förtjusta.
I allt förutom en enda liten (men alldeles för stor) detalj.
Då och då fryser hela världen till och befolkas av skrikande små ettriga monster som inte vill annat än krama dig till döds. Man skulle kunna jämföra det med att man får en labyrint framför sig som man ska ta sig igenom med skrikande monster i hasorna.
Låter det frustrerande nog ännu?
Lägg då till att varje gång man blir påhoppad av monstren måste man skaka sönder Wii-kontrollen och armarna för att de ska släppa taget. Och det känns ofta ganska slumpmässigt om de släpper taget eller ej. Efter att ha slitit sig från några monster börjar Harry dessutom halta och röra sig ännu saktare än tidigare, vilket gör det ännu lättare för monstren att få tag på dig. Tja, ungefär så här roligt är det:
Efter att ha dött fem gånger vill man helst bara slå sönder allt man äger och har. Och det är synd, inte bara om sakerna man äger, utan för att vi faktiskt gillar spelet i övrigt.
Dagens idiot
Bloggtorka, javisst. Så blir det lätt när man inte har världens mest spännande liv och ont om inspiration på skrivfronten. Men när vi ändå håller på här kan vi ju passa på att avnjuta en dagens idiot från mitt favoritforum.
I spent 800 microsoft points to change my gamertag to HaitiDESERVERDit and i was forced to change it. Its not fair i had to buy the microsoft points and now forced to change my name. There is nothing wrong with my name and i spend alot of time and money in xbox. I have been unfairly treated and if i cant change my gamer tag back i will contact my lawyer.
Varför kvinnor inte spelar
Min fina vän Ela twittrade mig en länk till en film i går. Filmen löser inga världsproblem, inget är nytt egentligen, men den innehåller många, många sanningar och saker som alltid är värda att upprepas.
Inga konstigheter
Jag har en kär vän som är sådär lagom bra på Modern Warfare 2. Föregångaren också förresten. Eller ja, typ sådär precis alla spel. Det är verkligen prestigeångest deluxe som gäller när man spelar tillsammans med honom, även om det är svårt att samtidigt låta bli att vara väldigt stolt. 107 kills, inga konstigheter liksom.
Ordningen återställd
Säga vad man vill om Microsoft, men att ha konsolen i handen igen cirka en och en halv vecka efter att man skickade iväg den, det är ganska fin service.
Nu är bara frågan vad man ska ta tag i först. Förutom lite oundvikligt spelande av Modern Warfare 2 köpte jag på mig A Kingdom For Keflings på rea, måste ladda ner Big Pack till Trials HD, Left 4 Dead 2 ska co-opas igenom och så tänkte jag ju äntligen försöka börja på (och förhoppningsvis spela igenom) Assassin's Creed 2 som min Xbox har vägrat att acceptera för mig tidigare.
I övrigt försöker jag sitta i ett hörn med ögonen stängda, händerna för öronen och glömma bort det faktum att det kommer så mycket spelbart nu framöver (och redan har kommit också) som jag varken kommer att ha tid till eller råd med på antagligen ganska länge. Det blir verkligen till att prioritera, men hur lätt är det? Det är lätt i ungefär två spel, Final Fantasy XIII och Battlefield: Bad Company 2, men efter det är det stenhård ångest som gäller.
Färskaste kommentarerna:
niklas on Katt i stora lass
ela on Katt i stora lass
Ina (NG+) on Katt i stora lass
Elin on Xboyz ställer till med BFBC2-fest
Kalender
Kategorier
- Av Elin
- Av Q
- Äventyr för smaklökarna
- Örongodis
- Fail!
- Japan
- Japan i bilder
- Livet som Q
- Spel
- Videobloggish
Länkar
- -STR/+CHA
- 88mph.se
- Anna Knutan
- Annasofiaelin
- Arrelius
- Cribba
- Ela
- EmmyZ
- Eurogamer.se
- Familjenspel
- Fouchenette
- Gamingmama
- Lancia
- Lovely Firefly
- Megastorm
- Mitya
- New Game+
- Onlajn {Magasinet}
- Pixelviking
- Pusselbitar
- Rawkstyle
- Spel-Malmer
- Spelgubben
- Spelpappan
- Speltokig.eu
- T. Rydling
- Talinth
- Xbox GamerchiX
- Xboxflickan
- Xboxligt
- Xboyz.se
- Yllet