Hallå där Bayonetta
Eller varför det inte går att diskutera saker och ting med en man.
När jag tar paus från att spela Bad Company 2 har Q börjat spela Bayonetta. Han är lite ohälsosamt förtjust i det och från soffan i vardagsrummet kan man då och då plötsligt höra en mansröst utbrista: "Jag är Bayonetta, pew pew!"
Q: Har du sett hur hennes kläder försvinner när man gör specialattacker?
E: Ja, visst gör de det? Jag tyckte att det såg bart ut.
Q: Ja, det är awesome!
Själv är jag varken särskilt intresserad eller övertygad, och det finns flera olika anledningar till det. Jag har bara testat demot och eftersom jag inte är någon överdriven hack and slash-fanatiker från början så kändes det mest lite meh, men det är också som så att jag har ruggigt svårt att på någon nivå alls identifiera mig det minsta med Bayonetta. Jag sitter mest hemma i soffan och skäms över henne och blir lite smått illamående. I hela världen känner jag ingen som sätter handen på höften och börjar vicka på röven så mycket att det nästan blir jordbävning bara hon ska gå en meter eller två. Och varje gång en väldigt koncentrerad inzoomning på hennes skrev görs eller när kläderna plötsligt till stor del försvinner, då skäms jag och vill bara sjunka genom jorden och försvinna. Det första ordet som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på Bayonetta är inte vare sig stark, mäktig eller häftig. Pinsam är det allra första jag kopplar samman henne med.

Q: Men du som är überfeminist, vad tycker du om spelet då?
(Här försöker jag börja en seriös och vettig diskussion om västerländska spel jämfört med japanska, dagens spel jämfört med spel för 10-15 år sedan och en massa andra saker som jag sedan knyter ihop till en stor säck)
E: Du då?
Q: Va, jag? Nä alltså jag vill bara få så många specialattacker som möjligt och se henne naken.



07. mars, 2010
Ja! Pinsam är verkligen Bayonettas ord!
07. mars, 2010
Jag håller med dig om att hon är pinsam, hela spelet är pinsamt. Vilket är varför jag aldrig kommer att prova det. Fan man skäms ju så man sjunker genom soffan och dör bara av att se en trailer!
07. mars, 2010
För mig som ÄR ett hack-and-slash fan och som gillar ”Devil may cry”-serien så kändes Bayonetta som en stor fet smäll i ansiktet. Blev illamående bara av att se trailern.
Vad Bayonetta gjort för jämställdheten inom spelvärlden kan jämföras med en busslast nynasister som åker igenom ett judiskt kvarter, med marchmusik dånande på högsta volym. Smaklöst och onödigt provocerande.
07. mars, 2010
Aww… Gudars vad jag älskar att det finns fler grrrls och att det hörs protester från mer än ett håll om det här spelet.
Vet ni att det finns de (män, så klart) som ser Bayonetta som feministiskt frigjord? Jag höll på att ramla baklänges när jag läste det. Vart läste jag det? I Kotakus kommentarsfält så klart. Bloggen med halvnakna cosplayande japanska småflickor till höger och vänster… :P
07. mars, 2010
GO Q!!!!
07. mars, 2010
Spandex och pistoler i skorna. Genialt alltså. Bayonetta <3.
07. mars, 2010
Jag håller helt med om Bayonetta och vad hon representerar, det blir så himla ledsamt.
”Eller varför det inte går att diskutera saker och ting med en man.”
Om din definition av en man är Q, så håller jag nog med, annars tar jag (och många manliga bekanta) gärna och undviker att bli ihopblandade med personer som har åsikter som Q ;)
07. mars, 2010
Jag finner det rätt irriterande att de har valt att göra huvudpersonen så pass pinsam. Enligt alla är spelet roligt och lite annorlunda, men Bayonetta själv gör att jag inte kan förmå mig spela det.
07. mars, 2010
Ina: Verkligen!
Mattias: Ja, det är lite så att det till och med är lätt att bli avskräckt av bara en trailer. Och det är ju ytterst tråkigt om spelet i sig faktiskt är bra.
GamerGadgetGirl: Underbar jämförelse!!!
Åsa: Hjälp mig. Ja, jag hade faktiskt inte hört det förut men blir ju samtidigt tyvärr inte överraskad heller.
ArreliuS: Skönt med lite variation i diskussionen också :)
Q: Spandex och pistoler i skorna behöver ju dock inte vara något negativt alls. Här råkar de ju tyvärr bara sitta på en överlag pinsam karaktär :)
Joel Dinegrim: Det är med glimten i ögat! ^_^ Det är inte riktigt så illa ställt med Q som jag lyckas få det att framstå som ibland.
Micke: Håller helt med dig. Spelet är väldigt vackert och har ett fint flyt, och det verkar dessutom finnas en ganska invecklad story i spelet.
09. mars, 2010
Jag testade också demot och la ner efter ett tag. Jag kunde bara inte med att se på karaktären. Vissa säger att det sexistiska uppvägs av den riktigt bra spelupplevelsen man får, men jag säger som du … meh. Inget som lockar mig och inget man bör stödja anser jag.
10. mars, 2010
”Q: Va, jag? Nä alltså jag vill bara få så många specialattacker som möjligt och se henne naken.” – Klockren kommentar ;)
För övrigt är det här spelet så extremt överdrivet på alla tänkbara sätt, vilket gör det hela humoristiskt snarare än pinsamt enligt mig. Varje gång Bayonetta kommer på en ny attack för att visa så mycket hud som möjligt småskrattar jag för mig själv på samma sätt som när jag ser övervåldet i filmer som Sin City (som när Marv sitter i elektriska stolen efter att de dragit igång elen, och han öppnar ögonen och säger ”is that the best you can do?”). Jag vet att det låter rubbat, och kanske har allt övervåld och sexism i filmer och spel förstört mig, men när det görs med glimten i ögat kan jag ändå inte låta bli att småle :P
För övrigt har jag full förståelse till varför alla tycker att Bayonetta är pinsam. Hade spelet inte varit så överdrivet i sin helhet, eller spelet varit så kul rent spelmekaniskt, hade antagligen jag också tyckt det var patetiskt. Och jag kan verkligen inte påstå att det är politiskt korrekt, men jag gillar det ändå och ser det som ett riktigt underhållande spel!
12. mars, 2010
EmmyZ: Vi känner precis likadant där!
Krilledood: Jag förstår verkligen din diskussion också, speciellt med tanke på att Q är av precis samma åsikt. Och nu är han mycket lycklig kan jag lova när någon har trätt fram och erkänt att de tycker likadant ^_^
12. mars, 2010
Elin: Hehe, nån ska ju gå mot strömmen xD