Dante’s Inferno – en tuttanalys
Dante's Inferno är ett sånt där spel jag aldrig skulle komma på tanken att gå och köpa. Jag skyr hack and slash som pesten, har väldigt dåliga erfarenheter av det och lever med någon dum föreställning om att jag skulle vara hopplöst dålig på alla spel i genren. Men så vann jag ett exemplar av just Dante's Inferno borta hos det fenomenalt trevliga folket på Xboyz.se, och efter att det har legat i lådan och dammat ett tag har jag nu faktiskt börjat på det.
Jag vill sammanfatta det med orden: fett med action och tuttar. De första timmarna av spelet innehåller så mycket bröst att jag nästan börjar rodna och tycker att det är pinsamt där jag sitter i soffan och när Q sneglar på mitt spel. Fienderna är nakna med studsande tuttar, en ung och vacker dam i klänning springer i panik bort från faran och sådär i farten ramlar självklart hennes bröst ut ur kläderna. Tuttar överallt.
Även Penny Arcade verkade tycka att det fanns ett överflöd av bröst:

Klicka!
Men! Det är inte bara så att spelet innehåller mycket bröst. Det innehåller även en obehagligt stor mängd rentav skitäckliga tuttar. Det dyker upp manliga karaktärer som har hängpattar som inte är av denna värld. Inte helt coolt. Men allra värst är nog jättekvinnan med bröstvårtor av storlek XL som öppnar sig till svarta hål ur vilka det kommer ut monsterspädbarn. Och då har jag nog bara spelat ungefär halva spelet. Vilka hemskheter väntar mig?
Jag förstår verkligen ingenting. Någon som är mer bildad än vad jag är måste berätta för mig, var det så här i Den gudomliga komedin eller har utvecklarna mycket tuttfixerad och ganska obehaglig fantasi?



12. maj, 2010
Har ratat detta spel helt innan men det kanske är nåt att ha iallafall då :P
13. maj, 2010
Detta bekräftar ganska mycket mina farhågor kring spelet. Tråkigt.
13. maj, 2010
Det är ju alltid väldigt mycket naket i helvetet, i alla fall om man ska gå efter den bild man hade av helvetet på Dantes tid. Förmodligen är de nakna för att det är så varmt där. Eller nåt. Å andra sidan, ska de lida borde de väl sitta i ett varmt helvete med dunjackor och pälsmössa på.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/0f/Hortus_Deliciarum_-_Hell.jpg
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/5/5a/KLONTZAS_GEORGIOS_End_of_16th_cent_The_Second_Coming_detail_The_Hell.png
13. maj, 2010
Hehehe, ja, just det. Jag fick en liknande ”wait, whut?”-reaktion när jag prövade på demon.
På ett sätt så applåderar jag att hela nakentabun börjar falla sönder lite smått inom spelbranschen (GTA 4: The Lost and Damned, säger jag bara), men samtidigt så måste det ju finnas någon poäng i nakenheten. Nu har jag inte spelat mer av Dante’s Inferno än demon (och jag har inte läst Den Gudomliga Komedin), så jag vet inte om jag kan uttala mig med någon verklig pondus i frågan om de bara brösten i spelet fyller någon funktion. Men skam den som ger sig.
Man befinner sig i det kristna helvetet och den kvinnliga sexualiteten har väl inte stått så högt i kurs i kristendomen, historiskt sett. Men det har å andra sidan inte homosexualitet gjort heller, och vad jag hört så målas det inte ut som något ”helvetiskt” i spelet. Det är en knepig fråga, som påminner mig lite om diskussionerna om hur senaste God of War-spelet använde sig av den grekiska mytologin: hur trogen ska man vara ett källmaterial som inte nödvändigtvis längre speglar de värderingar vi har i dagens samhälle? Kan man urskulda sig med, ”Men det står ju så!”? Nej, inte i vanliga fall.
Jag tror att det fanns en sådan här diskussion när folket på Visceral spånade design. Jag kan till och med tänka mig att det var en allvarlig diskussion. Sedan har jag en känsla av att någon kom på att diskussionen också handlade om huruvida de skulle ha en en ursäkt för att visa bara bröst i spelet. ”Ka-Ching!”, och så var det bestämt.
Eh … ja. Sådär. Jag är nog egentligen alldeles för trött för att dissekera ett spel (som jag inte spelat). Om folk tycker att jag har fel så skyller jag på det.
13. maj, 2010
Så att inte folk tror att jag är mer weird än vad jag möjligtvis är – I do not approve of monster boobies.
13. maj, 2010
Jag måste ha det där spelet!
13. maj, 2010
Bra att du berättade det Q ;)
Nej de där monstertuttarna är fan inte att leka med! Fyfaaaan.
13. maj, 2010
wow ett riktigt tjejspel med andra ord.. not
undrar när vi får spela ett actionspel med stora kukar? ;D that will be the day… Jag hade iaf köpt det! (notera nu det här alla spelutvecklare: spel med kukar = cash!)
13. maj, 2010
Jag har aldrig funderat på att köpa Dantes Inferno och tack vare den här infon så kommer jag _absolut_ inte att göra det. Pallar inte med såna spel, kanske för gammal? Vilka riktar de sig till när de trycker in tonvis med smygporr i spel eg? yngre tonårspojkar? Äh!
Sitta hemma och spela tvspel liksom också kommer ex. morsan eller svärfar på besök, ”Nej men hej! Här sitter jag och kollar på smygporr om ni undrar! Jag gillar sånt, helst ska det vara bölder och blod med också”
Patetiskt.
13. maj, 2010
@ela: GTA 4: The Lost and Damned.
Jag minns inte riktigt storleken på den, men den var där. :)
13. maj, 2010
Ercarret: najs! ska kolla in det. tackar ;D
14. maj, 2010
Om vi bortser från att hela genren av hack n slash och akrobatik inte tilltalar mig… jag skulle skämmas för mycket. Pinsamt ju!
14. maj, 2010
Komigen liksom, vi lever 2010 – hur kan man ursäkta gamla texter ur ett sådant perspektiv? Är jag ensam om att tänka att exempelvis Den Gudomliga Komedien är en text av sin samtid? Att i princip all historieskrivning som den moderna världen känner till är skrivna av män? Hur ofta har det varit den underlägsne som har fått lämna något till eftervärlden – det är ju inte ofta förlorarna i ett krig får skriva historien. Vad jag menar här – saker färgas av sin tid och kvinnor har historisk inte stått vidare högt i kurs. Det är inte rimligt att man ska återuppta ett så gammalt material, med så ojämställda roller i samhället, på ett helt okritiskt sätt för att man sedan ska kunna kalla det för ”underhållning” eller ”konst” och på det viset kunna ursäkta sexismen.
Dessutom är Dantes fästmö Beatrice i spelet Dante´s Inferno inte en karaktär mer än på namn som kan kopplas till den verkliga Dantes liv (där han beundrade henne men de hade aldrig någon kärleksaffär). Nej, jag köper inte det här – man tar sig friheter FÖR ATT kunna dra till med bröstuppvisningar hit och dit. Men jag köper inte heller att Dante själv och hans förbannande självrättfärdigande + att han själv går och dömer folk som redan har blivit dömda! Och varför ha med zombiespädbarn? Det är mycket som är löjligt, osmakligt och absolut inte har något med originaltexten att göra.
Det enda som gör det värt att spela det är miljöerna som, på sina ställen (havet av blod, floden Styx bland andra), är helt fantastiska.
14. maj, 2010
Dante och Bayonetta sitter i ungefär samma pinsamhetshörn här hemma f.ö.
Riktigt bra där Tove!
14. maj, 2010
Ah, Bengtsson. Det var till stor del dig och din recension/analys av senaste GoW som jag syftade på i mitt första inlägg.
Jag skrev det inlägget under en ohelig cocktail av aptrötthet och kafferus, så jag tar tillfället i akt att förtydliga min ståndpunkt om den inte kom fram: Nej, man kan inte ursäkta flerhundraåriga stereotyper enbart med hänvisning till källmaterialet. Jag håller till stor del med dig i dina inlägg (både här och gällande GoW, med reservation för att jag inte spelat något av spelen).
Det jag syftade på var att jag tror att diskussionen om huruvida man ska förhålla sig till den kvinnliga stereotypen försvann lite när man insåg att det handlade om huruvida man skulle ha eller inte ha en ursäkt till nakna, digitala bröst i spelet. ”OMG boobs!”, liksom, och så verkar såväl (de manliga) utvecklarnas och (de manliga) konsumenternas reptilhjärna ta över. Det är synd, och man skulle ju önska att folk tänkte längre än så. På båda sidorna av produkten.
14. maj, 2010
Gällande Bayonetta: vad anser folket här om det? Utifrån vad jag har hört så verkar det som att hälften tycker att det är sexistiskt skildring av en kvinnlig karaktär, och hälften att det är en stark kvinnlig karaktär.
Jag har inte spelat det spelet heller, så jag har själv ingen uppfattning.
14. maj, 2010
Spel anpassas ju redan för olika marknader och målgrupper. I vissa länder är spel censurerade och i många spel finns funktioner för att att bort blod och svordomar för de som finner sånt stötande. Även nakenfilter finns väl i något spel?
I framtiden kanske Kratos har homosexuellt sex med olika minoriteter (givetvis som den passiva parten, vi vill ju inte ge associationer till kolonialismen) och de nakna tjejerna har hastigt och lustigt utrustats med en liten penis vilket gör dem till spännande transpersoner istället för exploaterade ettor och nollor, om man bara kryssar i rätt ruta i Options innan man startar.
På så sätt skulle morgondagens storspel med ganska små medel kunna skräddarsys så alla grupper blir glada och nöjda.
15. maj, 2010
Tämligen intressant blogg man halka in på.
Är det bara jag som inte förstår det hemska med spel som dessa? Naket som naket, alla vet väl att brösten sitter där på kvinnor. Faktum är att dessa bröst är animerade plus att bröst är bröst -inte genitalier.
Att man låter bli att spela Bayonetta just för att det är en brud som åmar sig är synd. Spelet är snudd på perfekt spelmässigt om man ser till kontrollerna. Jag tycker inte att Bayonetta (eller Dantes Inferno) är värre än att man sätter sig framför MTV i 10 minuter, som ingen bryr sig om. Det är alltid spel som får skit.
Personligen, om jag ser till Dantes Inferno, anser jag att helvetet ska vara äckligt och snuskigt. Lust, en dödssynd. Kanske därför vissa mår dåligt av snusk, eftersom samhället skuldbelägger just oanständigheter.
Ös på med naket, då tror jag att allt tabubelagt kommer bli ointressant i framtiden.
Men det är jag och mina liberala åsikter.
Kan tillägga att jag är tjej, för övrigt.
15. maj, 2010
Är ”manlig lust” också ett återkommande tema i DI’s helvetesbeskrivning? Jag har uppfattat det som att det är just kvinnlig lust som utmålas som syndigt, och att det är där problemet ligger.
15. maj, 2010
Ercarret: På grund av att jag inte kommer helt överens med hack and slash-genren har jag inte spelat Bayonetta. Körde endast demot. Däremot har jag hängt med i större delen av spelet när Q har kört det. Jag känner att visst är Bayonetta en sjukt häftig brud, men jag tycker samtidigt att saker och ting görs på ett såpass pinsamt sätt att jag då och då glömmer bort hur awesome hon faktiskt är. Men, återigen, jag har ju inte spelat det själv.
Tove: Kan du inte skriva en bok och ge ut? Det känns som att du har så mycket kloka saker inom dig som jag bara önskar att jag kunde få fram i ord ^_^
Arcenstone: Jag är med på hur du tänker, men är samtidigt det allra bästa att vi till slut kommer till en punkt då inget längre är tabubelagt? Jag vet inte själv utan slänger mest bara upp frågan.
Jag tycker samtidigt att det är viktigt att tänka på att allt innehåll i ett spel eller en film eller vad som helst är motiverat på något vis. Någon har ju suttit där och bestämt att ”Okej, nu när hon springer iväg här ska hennes bröst ramla ut ur klänningen”. Vinner spelet något på det? Som jag själv nämner i texten ovan så fattar jag ingenting och är verkligen, verkligen inte insatt i Den gudomliga komedin eller liknande verk, och uppskattar därför enormt mycket alla intressanta analyser som har ramlat in här :)
15. maj, 2010
Elin: Enligt mig börjar spelen mer och mer likna film och i och med detta kommer någonting som inte funnits tidigare i samma utsträckning, nämligen romantik och ”snuskigheter”.
Precis som i film finns nu en mängd genres inom spel. Om man ska välja en film att se, kanske man inte väljer den snuskigaste filmen om det inte är just denna genre man är ute efter. Samma med spel, man kan helt enkelt välja bort spel som dessa om man tycker det är obehagligt, i stället för att eftersträva att detta inte ska förekomma alls i spel.
Ingen bryr sig om ett bröst hoppar ur en klänning på film etc. Någon har även där, suttit med pennan i hand och skrivit ned en text beskrivande detta i manuset.
Vad jag har svårt att förstå är varför spelen blir extra utsatta inom allt detta.
Just under ”tutt-scenen” med den springande kvinnan tänkte jag i stort sett inte på att klänningen åkte ned, då jag var helt hypnotiserad av grafiken som var fantastisk.
På tal om naket så är det manligt naket i Dantes Inferno också, om det glädjer någon här :) Vänta bara tills du närmar dig slutet.
Ercarret: Angående den ”kvinnliga lusten”, som du nämner att spelet kretsar kring, hela spelets plot är ett otrohetsdrama där Dante gett efter för sina lustar, därav är väl den manliga lusten som är boven i dramat?
15. maj, 2010
@Arcenstone: Jag sade inte att spelet kretsade kring den kvinnliga lusten. Jag uppfattade att det var den kvinnliga lusten som var syndigt i spelet (bland många andra saker), och det var därför jag frågade hur den manliga uppfattades – för att få klarhet i det hela. Jag har som sagt inte själv spelat spelet, så jag kan inte ta någon ställning i det.
15. maj, 2010
Jag invänder mot att det skulle vara positivt att sex och nakenhet dyker upp överallt. Det handlar för mig inte om huruvida man ska bryta tabun, utan att vissa teman är speciella och det förlorar sin innebörd för mig om det dyker upp överallt. Det gäller t.ex. sex, våld och existentialism.
Jag har inga problem med att spela spel, titta på film, läsa böcker med sexuella teman men jag irriterad när det dyker upp i situationer där jag inte eftersökte det. Det tar fokus från det som jag vill se/uppleva just då. Sex, nakenhet och grovt våld vekar bli en allt vanligare spel-ingrediens och inflationen är för mig ganska tydlig. Jag önskar de kunde försöka överträffa varandra på andra områden.
I det specifika fallet med Dante’s Inferno kan jag inte annat än uttrycka min besvikelse över att en spelproducent som uppenbarligen besitter både de tekniska och de artistiska medlen att skapa något speciellt måste gå till överdrift vad det gäller både grafiskt våld och sex. Av samma skäl kommer jag inte spela God of War III. Lyckligtvis finns det massor av minst lika bra spel som inte gjort samma val.
16. maj, 2010
Escarret; Då är jag med. Hur som helst innehåller spelet både manlig och kvinnlig nakenhet/lust.
Micke: Men våld och sex förekommer inte överallt. Sex återkommer definitivt inte i alla spel, men när det väl dyker upp tar det fokus från allt annat och folk går i taket. Som jag sagt tidigare, spel får alltid ta smällarna medan musikvideos och film klarar sig undan oskadda. Märkligt.
Vilken bild har du av DI? Har du ens sett spelet eller går du på vad som skrivs? Jag är tämligen förvånad över att folk poängterar exponerade bröst när det finns spel som exempelvis Rapelay, eller vad det kallas.
Finns som du säger många bra spel som inte innehåller sex. Tyvärr måste jag säga att att verkligen missar något spelmässigt om du avstår från God of War.
Man kan diskutera detta i all evighet. Allt är väl en smaksak antar jag, vissa gillar färgen gul och vissa gillar färgen grön.
17. maj, 2010
Patiens är ett bra spel
18. maj, 2010
Nu var det så mycket kommentarer så jag riktar mig allmänt:
Det finns ingenting som heter ”manlig lust”, det är ett okänt historiskt begrepp. Det är ju kvinnan som har lett mannen till synden – mannen i sig själv är asexuell och ren i sinnet. Det är kvinnans sexualitet som historiskt har varit ”den farliga”. Det är ett svårt ämne att diskutera såhär i ett blogginlägg men jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det historiskt har varit kvinnans sexualitet som måste kuvas (ett exempel är kvinnan som är otrogen & måste dödas därför. Finns fortfarande lagar om detta i vissa samhällen). I exemplet Dante så får vi ju se hur den prostituerade kvinnan tuktar Dante. Spelet lider också (som många spel och filmer gör) av hora-madonna-komplexet, alltså en oskuldsfull kvinna vs fresterskan. Beatrice bär t om vitt (för att symbolisera oskuldsfullhet gissar jag vilt).
Att kritik inte skulle riktas mot tv och film sätter jag mig starkt emot. Det skrivs mycket om det också – och inte att förglömma har filmkritik sin egen feministiska kritikerkår. En sådan finns inte i någon utsträckning för spel. Om spel möts av hård kritik skulle jag gissa att det beror på att människor äntligen har fått upp ögonen för de problem som finns. Det är lätt att jämföra med film, men det har faktiskt funnits en kritikertradition för film nästan lika länge som mediet har funnits (och en feministisk tradition sedan 70-talet). Bara för att man kanske inte läser lika mycket feministisk kritik nu så betyder det inte att det inte existerar – eller har gjort det. Faktum är man redan har tagit de här vändorna i feministisk kritik (som vi precis har börjat på med spel). Spel borde, i min mening, synas ännu mer under lupp och kritiseras ännu hårdare.
En sista sak: argumentet ”men män är ju avklädda/macho/blir utsatta för våld hela tiden i spel, varför uppmärksammar ingen det?” Jag håller med, det finns stereotyper för båda könen i spel. Och inget är bättre än det andra. Och bara för att det är så för ena könet är det inte okej för det andra. Sexism + sexism blir inte = noll sexism, det blir sexism x2. Jag vill uppmärksamma kvinnor i spel är för att de är underrepresenterade.
Och tack Elin för snälla ord.
18. maj, 2010
”Det finns ingenting som heter ‘manlig lust’ [...]”?
Jag förstår till viss del vad du menar, eftersom det inte har samma historiska innebörd som just ”kvinnlig lust”. Samtidigt så får jag känslan av att du missförstod min fråga lite. Ja, kvinnlig lust har ett enormt bagage historiskt sett, men det är inte den enda lusten som samhället har sett ned på. Dels så har sexualitet rent generellt sett varit ganska tabu, läskigt och förbjudet Därutöver har även vissa gruppers sexualitet som har varit än mer förbjudna: kvinnors, till exempel, eller icke-heterosexuellas.
Så när jag frågade om hur spelet såg på lust överlag – om det bara var just kvinnors lustar som var syndiga, eller om det var lust oavsett vem den tillhörde – så anser jag att det är relevant att använda sig av termen ”manlig lust” (speciellt när den inte nödvändigtvis enbart beskriver heterosexuella män). För att få en helhetsbild, så att säga.
Nu är det sagt.
Jag håller till stor del med dig i ditt kritik-avsnitt. Även om det av någon anledning inte skulle finnas någon kritik av tv och film, så är det inte en särskilt giltig anledning till varför det inte skulle finnas för spel. Det verkar finnas en lite trist inställning hos vissa i spelbranschen (överlag; inte nödvändigtvis här) att jobbiga frågeställningar som går mot strömmen först måste vinna någon sorts legitimitet på annat håll, innan de kan bli relevanta att ställa i spelsammanhang. Det är synd, och fel väg att gå.
Slutligen: Skillnaden mellan avklädda män och avklädda kvinnor i spel, är till stor del att båda kläs av på männens initiativ. Ja, det finns visserligen avklädda män, men ingen har väl hört talas om spelmässiga innovationer som ”man-boob jiggle”?
Jag håller själv på att formulera lite tydligare åsikter i ämnet, så jag får återkomma senare om diskussionen fortlöper.
18. maj, 2010
Jag förstår vad du menar, jag var nog rätt otydligt + att det är en väldigt komplicerad fråga, så jag förenklade rätt mycket. Jag menar att ”manlig lust” inte är ett vidare vedertaget begrepp (även om det förstås används och finns). Det har varit mannen som har varit ”naturlig” och kvinnan som är ”lustfylld”. Om man då tittar på hur Dante´s Inferno ser ut så tycker jag att man verkligen kan se detta ”bagage” som du beskriver det och att det inte finns någonting som tyder på att det finns en ”manlig lust” (eftersom den prostituerade frestar Dante exempelvis). Hänger du med på att jag menar att ”manlig lust” som begrepp är udda? Vi vet alla att både manlig & kvinnlig lust existerar, men här handlar det mer om hur man framställer det ena eller det andra i kulturformer.
Jag tror jag förstod din fråga, jag tänkte bara att det vore intressant att driva det till sin spets.
18. maj, 2010
Haha, jo, en del av mina kommentarer hade nog också mått gott av lite mer tydlighet. Men jag tror nog att vi förstå varandra nu, och det är väl huvudsaken.
En fråga: vad har du för utbildning? För det känns som att du har utbildning i ämnet. Jag har tänkt på det både i dina kommentarer här och inläggen på din egen blogg. Genusvetenskap? (Om du inte har en eftergymnasial utbildning rörande den aktuella frågan så är det bara att gratulera till ett gediget arbete på egen hand.)
21. maj, 2010
Men jag uppskattar att du ifrågasatte (eftersom jag var otydlig). Sakligt. Alla mår nog bättre om man förstår vem man pratar med :)
Tack, verkligen! Jag har inte läst genusvetenskap, men däremot mycket genuskurser i mitt huvudämne; filmvetenskap. Sedan får jag nog räkna in lite statsvetenskap (där det också är mer genus än man kan tro). Vad har du själv för utbildning (du verkar också tänka lite i samma banor)?
22. maj, 2010
Det är en blandning av olika saker i mitt fall. Min utbildning består huvudsakligen av en sociologisk inriktning på ett program vars främsta fokus ligger på etniska/mångkulturella frågor. Även om jag inte heller har en strikt genusutbildning, så vill jag tro att jag kan följa med rätt bra i den typen av samtal. Jag känner igen många av de generella verktyg som används vid den typer av analyser, eftersom vi också använder dem. Vi lär oss, så att säga, ett sätt att tänka som sedan kan appliceras på vad det än är som vi väljer att titta på. Genus- eller integrationsfrågor, eller något annat.
25. maj, 2010
Det finns ett par skäl till varför Dante’s Inferno ser ut som det gör, med jättebröst och monsterbröst och ja… allt vad det nu är.
Precis som Tove förklarar så handlar det om kvinnans sexualitet och hur farlig den är. Utvecklarna lutar sig tungt på den kristna traditionen som säger att kvinnor är ursprunget till all synd.
Kvinnornas huvudsakliga problem i västvärlden har alltid varit sex. Den kristna traditionens syn på sex har format det västerländska samhället och enligt Karen Armstrong i ”The Gospel According to Woman” är den kristna traditionen den enda religiösa tradition som mer eller mindre hatar och fruktar kvinnor på grund av att de är sexuella varelser. Särskilt illa blev det när kyrkofäderna satte tonen. I den traditionen som växte fram då ingick ett djupt förakt för kroppen, men särskilt för den kvinnliga kroppen.
”To embrace a woman is to embrace a sack of manure” – Odo från Cluny 1100-talet.
Kvinnan blev också genom det här etablissemanget av kroppen som ond och kvinnan som en lustbringande varelse som frestade mannen med sin kropp – medvetet eller omedvetet – orsaken till syndafallet. Jupp. Det är Evas fel att Adam blev utkastad från paradiset och där ligger också ursprunget till arvssynden som säger att alla människor (särskilt kvinnor) är födda till synd, och det enda sättet de kan räddas från den synden är genom att omfamna det faktum att Gud gav sin son som frälsning från våra synder.
Synd, sex och kvinnan är sammanlänkade, och till och med barnafödande, som i andra kulturer ses som en stolt handling, blir en källa till synd, eftersom det är genom att födas som vi drabbas av arvssynden. Fint cirkelresonemang. Men det som är intressant i det här sammanhanget – och som faktiskt (om än något omständigt) hänger ihop med det jag skrivit ovan är att kvinnor – enbart genom sin uppenbarelse – är roten till all ondska.
Tertullius skriver så här:
”You must know that in the eye of perfect Christian modesty, having people lusting after you with carnal desire is not a desirable state of affairs but is something excreable. For as soon as man has lusted after your beauty, he has in his mind already committed the sin which his lust was imagining and he has perished because of this, and you [women] have been made the sword that destroys him”
Det är alltså inte så konstigt att det kommer monster ur brösten på kvinnorna. En sexuell varelse som kvinnan är mannens undergång. Det är med det i åtanke heller inte särskilt konstigt att många kvinnor i datorspel – särskilt om de är ondskefulla – avbildas i sexuellt utmanande poser eller kläder, eller att deras sexualitet används som ett vapen mot protagonisten. Kvinnan är ett hinder som måste övervinnas. Det enda sättet kvinnan kan vara något annat än ond är som Tove också säger om hon avsäger sig sin sexualitet och sin kropp.
Notera att kristen tradition och kristen tro inte är samma sak. Och för er som nu invänder att den kristna traditionen inte har något att göra i ett sekulärt samhälle som vårt nuvarande västerländska samhälle vill jag bara påpeka att kristendomen har varit en kulturbärare i väst ända fram till slutet på 1700-talet när den långsamt ersattes med upplysningen.
Nu har jag rantat färdigt och förmodligen inte tillfört så mycket till diskussionen egentligen, men jag tycker det här är förbaskat intressant. Särskilt med tanke på att den mest förekommande bilden av kvinnan inom datorspel fortfarande lever kvar på 1500-talet.
We have found a witch. May we burn her?
25. maj, 2010
Jag har ännu inte hört ett enda argument till varför valet av Dante som förlaga till spelet är motiverat, då spelmekaniken inte verkar beroende av det. Hade de valt att göra ett hack-and-slash spel där man spelar en hemslöjdslärare (av valfritt kön) som desperat försöker ta sig genom den lokala byggmarknaden på jakt efter El60-behandlat trä, bekämpandes muterade kapsågar och skruvmonster, hade man troligen kunnat använda exakt samma spelmekanik och jag hade kunnat spela spelet i mitt vardagsrum.
25. maj, 2010
@ Micke – *asgarv*
Vi får göra ett spel i Unity på det konceptet :D
25. maj, 2010
Ja, det här spelet verkar inte vara så mycket att ha tycker jag.
Tuttar överrallt.